Vågornas terminologi

En regelbunden idealvåg beskrivs av egenskaper som våghöjden (höjden mellan dal och topp), våglängden (sträckan mellan två toppar) och vågperioden (tiden mellan två toppar). Riktiga viddrivna vågor är ändå oregelbunda och kan därför bara beskrivas statistiskt. De olika långa vågorna som vinden genererat bildar tillsammans det så kallade vågfältet. Höjden av de olika långa vågorna i vågfältet bestäms av deras energi, som kan mätas med t.ex. en vågboj. Den viktigaste sättet att beskriva ett oregelbundet vågfält är den signifikanta våghöjden. Den signifikanta våghöjden är en slags medeltalsvåghöjd som tämligen väl stämmer överens med den våghöjd som kan uppskattas visuellt. Höjden av en enskild våg kan ändå vara nästan två gången så stor som den signifikanta våghöjden.

En vågboj kan inte mäta vågornas längs, så de olika långa vågorna separeras istället på basen av deras period. Vågfältets modalperiod (eller dominanta period) beskriver längden av de vågorna vars våghöjd i medeltal är störst. Ifall vattendjupet är känt, kan man uppskatta den respektiva våglängden. Denna våglängs kallas den signifikanta våglängden (eller dominanta våglängden).

Ifall vinden genererar vågor från en rak kustlinje får vågor av olika längd samma riktning. Ifall kustlinjen är oregelbunden, kan ändå riktingen av olika långa vågor skiljas från varanda. Långa vågor kan också böjas genom inverkan av havsbottnen. Dessa fenomen är vanliga speciellt i skärgården. Dyningen som blir kvar efter vinden mojnat kan ha helt olik riktning än de vågor som föds av en ny bris. Den dominanta riktningen berättar från vilken riktning de vågor med störst energi kommer. Vågornas riktning ges oftast, liksom vindriktingen, som ankomstriktning.